Till minne av Barbro Carlsson och Vilhelm Ekensteen

Barbro Carlssons och Vilhelm Ekensteens mångåriga förändringsarbete inspirerar MOD-programmet att bidra med vetenskaplig kunskap om levnadsvillkoren för människor med funktionsnedsättning och därigenom stärka förutsättningarna för full delaktighet på samhällets alla arenor.

Barbro Carlsson
Barbro Carlsson (1934-2018) föddes i Skåne, fick polio som barn och tog på grund av otillgängliga skolor studenten som privatist. Hon utbildade sig till lärare och värvades efter några år inom yrket till Skolöverstyrelsen. Barbro engagerade sig tidigt i livet i rörelsehinderförbundet DHR och var under 80-talet ordförande för funktionshinderrörelsens paraplyorganisation, nuvarande Funktionsrätt Sverige. Som generalsekreterare för rörelsens gemensamma plattform för internationellt samarbete, nuvarande My Right, kom arbetet för rätten till utbildning för barn och kvinnor med funktionsnedsättning att fördjupas än mer.

Barbro initierade en internationell delegation med kvinnor med funktionsnedsättning till kvinnokonferensen i Beijing 1995. Det var FN:s fjärde kvinnokonferens och den första där kvinnor med funktionsnedsättning återfinns i slutdokumentet med rekommendationer till uppföljning. Barbro var 1997 med och bildade FQ, Forum – Kvinnor och Funktionshinder. Hon var dessutom aktiv i Socialdemokraterna, styrelseledamot i Handikapphistoriska föreningen och mångårig ledamot i Statens medicinsk-etiska råd, SMER, där hon arbetade mot dödshjälp och selektiv abort.

Barbro var en ideolog och visionär inom funktionshinderrörelsen. Hon var en förkämpe för mänskliga rättigheter och stred genom hela livet för rättvisa, utbildning, kvinnors och barns rättigheter, tillgänglighet och rätten till delaktighet fullt ut för personer med funktionsnedsättning. Barbro uppmuntrade alltid utbildning och forskning, och framhöll i alla sammanhang utbildningens betydelse för varje människas chans till utveckling. Allt Barbro gjorde hängde samman i tydliga ställningstagande för mänskliga rättigheter och i en övertygelse om att förändring är möjlig.

Vilhelm Ekensteen
Vilhelm Ekensteen (1941-2021) växte upp med nedsatt rörelseförmåga och nedsatt syn. Som ung vuxen debuterade han 1968 med den banbrytande boken På Folkhemmets bakgård på att personer med funktionsnedsättning inte fått del av de förbättringar som det svenska folkhemmets framväxt medfört. Vilhelm lanserade i boken det relativa handikappbegreppet som innebär att det främst är samhällets utformning som skapar funktionshinder och det är samhällets ansvar att skapa förutsättningar för att alla ska kunna delta oavsett funktionsnedsättning. Detta var ett progressivt synsätt och som en följd av den debatt som boken väckte bildade Vilhelm tillsammans med andra aktionsgruppen Antihandikapp. En rörelse med för den tiden mycket radikala krav och ifrågasättande av den traditionella funktionshinderrörelsen. Istället för välgörenhet ville man få tillgång till hela samhället, på sina egna villkor.

Vilhelm Ekensteen blev i slutet av 70-talet aktiv inom DHR, 1981 valdes han in i förbundsstyrelsen och åren 1993-2001 var han förbundets vice ordförande. Han var också aktiv i Synskadades Riksförbund och i FöR, Förbundet för delaktighet och jämlikhet.

Vilhelm engagemang var stort, inte minst för kampen för personlig assistans. I samband med att Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) trädde i kraft 1994 tog Vilhelm initiativ till bildandet av Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA. Han var ordförande från starten till 2020 och var i den rollen expert i flera statliga utredningar och en stark röst i debatten. Han medverkade bland annat till en av få förbättringar inom reformen, att personer över 65 år fick behålla assistansen även efter att man fyllt 65.

Partipolitiskt var Vilhelm aktiv socialdemokrat med förtroendeuppdrag i socialnämnden och i Lunds kommunfullmäktige. 2015 utnämndes Vilhelm Ekensteen till hedersdoktor vid Samhällsvetenskapliga Fakulteten vid Lunds universitet.

Vilhelm var principfast, strategisk, eftertänksam och tålmodig, utrustad med en skarp penna och ett skarpt intellekt och med mycket humor. I hans outtröttliga engagemang för att skapa bättre villkor för personer med funktionsnedsättning ingick alltid ett kritiskt granskande och ett gediget intresse för utbildning och forskning.