EXIT – en studie av kvinnojourer som har lagt ned sina skyddade boenden i samband med den nya tillståndsplikten

Införandet av tillståndsplikt för skyddade boenden i Sverige har inneburit betydande förändringar i villkoren för verksamheter inom kvinnojoursrörelsen och civilsamhället i stort. Mot denna bakgrund analyserar projektet EXIT de processer och överväganden som ligger till grund för att vissa kvinnojourer valt att avveckla sina skyddade boenden. Genom att undersöka hur berörda aktörer själva tolkar och förhåller sig till reformens krav och konsekvenser, bidrar studien med fördjupad kunskap om relationen mellan statlig reglering och civilsamhällets organisering inom arbetet mot mäns våld mot kvinnor.

Under de senaste åren har regelverket kring skyddade boenden i Sverige genomgått betydande förändringar. Införandet av tillståndsplikt för verksamheter som erbjuder skyddat boende, som trädde i kraft den 1 april 2024, syftar till att stärka rättssäkerheten och kvaliteten i det skydd som ges till våldsutsatta personer. Reformen innebär att alla aktörer som driver skyddade boenden måste ansöka om tillstånd hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och uppfylla ett antal krav rörande personal, kompetens, säkerhet och dokumentation.

Samtidigt har förändringen väckt oro bland delar av det civila samhället, särskilt inom kvinnojoursrörelsen. Flera kvinnojourer har valt att stänga sina skyddade boenden i samband med att tillståndsplikten införts. Det finns indikationer på att detta kan bero på en kombination av faktorer – dels svårigheter att uppfylla de nya kraven, dels resursbrist, administrativ belastning och ideologiska spänningar mellan jourernas självständiga, ideella tradition och en mer formell myndighetsstyrning. Trots att dessa förändringar har stor betydelse för våldsutsatta kvinnors tillgång till skydd och stöd, finns i dagsläget begränsad kunskap om hur kvinnojourerna själva uppfattar och motiverar sina beslut att stänga boendena.

Detta forskningsprojekt bidrar till att fylla denna kunskapslucka genom att ge röst åt de kvinnojoursföreträdare som har valt att avsluta sin boendeverksamhet. Genom kvalitativa intervjuer undersöks deras resonemang kring beslutet, de praktiska och värdemässiga överväganden som gjorts, samt hur de ser på tillståndsplikten och dess konsekvenser för jourrörelsens arbete. Studien kan därigenom bidra till en fördjupad förståelse av hur statlig reglering påverkar civilsamhällets roll i arbetet mot mäns våld mot kvinnor, och ge underlag för framtida policyutveckling som värnar både kvalitet och mångfald inom skyddat boende.