Cancerrehabilitering -
I gränslandet mellan sjukvård och civilsamhälle

Att få en cancerdiagnos är för många en omvälvande livshändelse. Fokus för personen och de närstående hamnar på behandling och överlevnad. Det innefattar många kontakter med sjukvården och risk för lidande på många plan. När behandlingen är avslutad, börjar en ny livsfas som kan innebära tacksamhet, men också vilsenhet, existentiella frågor, och en kropp som inte längre är den samma som innan sjukdomen. En avslutad cancerbehandling innebär därmed inte alltid ett avslut på resan med cancer.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen och i det nationella vårdprogrammet framgår att cancerrehabilitering ska erbjudas under vårdprocessen. Det inte är dock tydligt på vilket sätt rehabilitering efter cancer ska utföras, och av vilken huvudman. Organisationer i civilsamhället tar en roll i svensk cancerrehabilitering, men relationerna mellan civilsamhället och traditionell offentlig vård är inte alltid tydliga. Detta riskerar att leda till förvirring för individen och en ojämlik vård.

Forskningsprojektet syftar till att utforska civilsamhällets roll i rehabilitering efter genomgången cancer samt belysa personers erfarenheter av cancerrehabilitering. I första delstudien studeras vetenskaplig litteratur i de nordiska länderna och den andra studien antar ett bredare internationellt perspektiv.

Projektet sker i nära samarbete med Centrum för civilsamhällesforskning.

Gruppen har tidigare publicerat artiklar om hur ömsesidiga hjälporganisationer påverkades under Covid 19-pandemin i ett tidigt skede, samt genomför en pågående longitudinell studie av en nyetablerad självhjälpsorganisations framväxt.