Välfärdens gränser – spänningen mellan sociala och mänskliga rättigheter

Den svenska välfärdsstaten bygger i stor utsträckning på medborgarskap och därtill kopplade sociala rättigheter (SR) - rättigheter som traditionellt har legat till grund för beslut om sociala insatser. Samtidigt har Sverige länge värnat mänskliga rättigheter (MR), som inte bygger på medborgarskap, utan på FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter. De senare har fått ökad betydelse för samtalet om sociala insatser – såväl nationellt som internationellt – och de ligger ofta till grund för internationellt orienterade civilsamhällesorganisationers engagemang.

I en tid när internationella, sociala problem i allt högre utsträckning blir en nationell angelägenhet, och den svenska välfärden har att förhålla sig till utsatta EU-medborgare, papperslösa och flyktingar med stora politiska, sociala och ekonomiska utmaningar som följd, blir spänningen mellan dessa två typer solidaritetsideal och rättighetslogiker - SR och MR - snabbt tydlig. Ambitionen i projektet var att identifiera och att utifrån teori om SR och MR analysera vad som ligger till grund för sociala insatser för ovan nämnda grupper, men också att ge ett empiriskt bidrag till forskningen om rättigheter och sociala insatser i det offentliga respektive civilsamhället.

Projektet tog sin utgångspunkt i en samtidigt pågående studie av de svenska stadsmissionernas arbete med nämnda grupper, och studerade hur ledande representanter för den offentliga sektorn och civilsamhället på central och lokal nivå motiverar sociala insatser.