Rapport: Leder individuella stöd till delaktighet?

Forskningsprogrammet Människovärde och delaktighet (MOD) vid Marie Cederschiöld högskola släpper nu en rapport som redovisar en studie om vilken betydelse olika former av individuella stöd kan ha för personer med funktionsnedsättnings möjligheter att vara delaktiga i samhället. Studien har finansierats genom ett anslag från Myndigheten för delaktighet.

Studien som rapporten Leder individuella stöd till delaktighet?
Om process- och resultatdelaktighet för personer med omfattande funktionsnedsättningar med LSS-insatser baseras på har undersökt den betydelse individuella stöd har för delaktighet för personer med omfattande funktionsnedsättning.

Dels har forskarna undersökt hur och i vilken form personer med funktionsnedsättning är delaktiga i utredningen av och besluten om individuella stöd och dess utformning, dels i vilken mån dessa individuella stöd bidrar till ökad delaktighet.

kunskapskartläggning och intervjustudier

Studien kan brytas ner i tre delstudier där forskarna har:

1. Kartlagt vetenskaplig kunskap om individuella stöd och delaktighet.
2. Analyserat vilken typ av kunskap om delaktighet och individuella stöd som finns i registerstudier och statistik.
3. Gjort två intervjustudier med handläggare respektive brukare.

Utgångspunkten för hur delaktighet ska definieras har baserats på Delaktighetsmodellen (Jansson 2004) och innefattar sex aspekter av delaktighet: tillhörighet, tillgänglighet, samhandling, erkännande, engagemang och autonomi.

INDIVIDUELLt stöd av stor betydelse

I rapporten drar projektgruppen bland annat följande slutsatser:

• Statistiska uppgifter tydliggör att personer med funktionsnedsättning på flertalet områden har lägre grad av delaktighet på alla livsområden jämfört med befolkningen i övrigt.
• Individuellt utformat stöd av god kvalitet och kvantitet är av stor betydelse och nödvändigt för att, i samspel med generella insatser, minska funktionshinderskapande processer och situationer. För att uppnå de funktionshinderpolitiska målen om full delaktighet och jämlikhet och en mer kunskapsbaserad praktik krävs en utveckling av bättre statistik och register för att kunna följa utvecklingen.
• En sammanfattande bedömning av kopplingen mellan individuella stöd och delaktighet visar att individuella stöd har betydelse för och bidrar till att öka förutsättningarna för delaktighet men att det är svårt att klarlägga orsakssamband. Det finns även behov av att utveckla och förstärka personer med funktionsnedsättnings involvering i utredning samt beslut och utformning av individuella stöd.
• Resultat från de intervjustudier som genomförts inom ramen för projektet visar att handläggare menar att individuella stöd främjar delaktighet men att det är många omständigheter, som tid och kommunikationssvårigheter, som påverkar utfallet.
• I de intervjuer med brukare som genomförts lyfts erfarenheter av utsatthet i samband med utredning och beslut om individuella stöd. Det handlar om frekventa byten av handläggare, svårigheter med kommunikation och en upplevelse av att den erfarenhetsbaserade kunskap brukaren besitter inte värdesattes liksom brister i att göra de individanpassningar av stödet som behövs.
• ​Individuella stöd för personer med funktionsnedsättning påverkas av bredare förändringar i välfärdssamhället. Trots nationella mål om likvärdigt stöd kan det också finnas betydande lokala skillnader i hur dessa stöd implementeras, vilket påverkar tillgången och kvaliteten på det individuella stödet för personer med funktionsnedsättning.

Magnus Tideman, professor i socialt arbete med inriktning funktionshinder vid Marie Cederschiöld högskola säger så här om rapporten:

– Jag hoppas att resultatet kan bidra till att lyfta upp individuella stöds betydelse för att skapa delaktighet, särskilt för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Kunskapen rapporten förmedlar kan förhoppningsvis användas nu när arbetet med att ta fram en ny handlingsplan för Sveriges funktionshinderpolitik har påbörjats.

Projektgruppen består av docent Martin Börjeson, fil. dr. Lill Hultman, docent Ola Segnestam Larsson, fil. dr. Filip Wollter samt professor Magnus Tideman.