Om Marie Cederschiöld – En pionjär i sin samtid

Under Marie Cederschiöld-dagarna 7–8 mars står ett antal punkter på programmet. En av dem är med Ann-Sofie Ohlander, professor emerita i historia, som ska berätta om pionjären Marie Cederschiölds gärningar i människans tjänst.

Ann-Sofie Ohlander, professor i historia, kommer på Marie Cederschiöld-dagarna 7 mars att berätta mer om Marie Cederschiöld, som högskolan har uppkallats efter. Här får vi ett smakprov på innehållet i programpunkten.

– Hon var Sveriges första sjuksköterska och den första föreståndaren på Ersta diakoni. Hon var också föregångare för såväl kvinnors självständiga arbete som i den diakonala rörelsen. Hon levde i en tid där kvinnor var omyndiga, och uteslutna från offentliga läroverk och offentliga tjänster. Ändå fick hon mycket med sig i form av utbildning och erfarenheter. Hur lyckades hon med detta? Och vem var hon själv som person? Det kommer jag prata om, säger Ann-Sofie Ohlander.

En anledning till att det är viktigt att belysa Marie Cederschöld är att hon inte fick den uppmärksamhet hon förtjänar, menar Ann-Sofie Ohlander:

– Hon är en verklig pionjär. En föregångare, en av de första på sin tid när det gäller jämställdhet och jämlikhet. Såg hon ett socialt problem ville hon genast lösa det! Hon var också med om en genomgripande upplevelse som gjorde att hon gick in för att ägna sitt liv åt att hjälpa andra människor.

Marie Cederschiöld stod i praktiken själv för både jämlikhet och jämställdhet.

I sin programpunkt under Marie Cederschöld-dagarna kommer Ann-Sofie Ohlander att gå in mer på Marie Cederschiölds jämställdhetsarbete och hur hon samarbetade med många andra kända förebilder från sin samtid.

– Marie Cederschiöld var radikal och ville driva förändring. Det ville också de personer, åtta kvinnor och åtta män, som satt i den blivande diakonissanstaltens styrelse. Också andra, som författaren Fredrika Bremer och sångerskan Jenny Lind, engagerade sig i den nya diakonissanstalten. Marie Cederschiöld stod i praktiken själv för både jämlikhet och jämställdhet. Hon ville rekrytera blivande diakonissor, inte bara från den bildade medelklassen – utan från dem som hade det sämre. Tillsammans med Fredrika Bremer och andra framträdande kvinnor bildade hon en förening för att stödja kvinnliga fångar, säger Ann-Sofie Ohlander.

Programpunkt