Samskapad forskning i fokus vid etikseminarium om kvinnors villkor i hemlöshet

Seminariet "Etiska aspekter av kvinnors villkor i hemlöshet", som ägde rum den 9 maj, bjöd på presentationer om både pågående och avslutade forskningsprojekt där kvinnor med egen erfarenhet av hemlöshet aktivt deltagit i forskningsprocessen. Seminariet arrangerades av Marie Cederschiöld högskola och Ersta diakoni och belyste teoretiska samt etiska perspektiv på mänskliga rättigheter och jämlik vård.

Över hundra personer deltog, däribland representanter från ideella organisationer, offentlig sektor, riksdag och akademi – samt kvinnor med egen erfarenhet av hemlöshet. Utöver föreläsningar och panelsamtal visades en utställning skapad av dessa kvinnor.

Utställningen var en del av forskningsprojektet VOXEEED, som drivs av Åsa Kneck, lektor och docent i vårdvetenskap vid Marie Cederschiöld högskola. Genom dikter, fotografier och texter lyftes kvinnors erfarenheter och projektets metoder fram, med särskilt fokus på ökad patientdelaktighet för kvinnor med samsjuklighet i hemlöshet.

tillfrågades om våldsutsatthet

Bland föreläsarna var flera forskare vid Marie Cederschiöld högskola. Seniorprofessor Lennart Nordenfelt, docent Henrik Lerner, och docent Malin Olsson vid Marie Cederschiöld högskola belyste genomgående under dagen etiska aspekter och teoretiska perspektiv av hemlöshet med fokus på en stärkt identitetsvärdighet och jämlik vård.

Klara Essemyr, legitimerad psykolog, och Åsa Kneck presenterade resultat från ett flerårigt forskningssamarbete mellan Marie Cederschiöld högskola och vårdenheten Pelarbacken, som erbjuder vård till personer i hemlöshet i Stockholm. Fokus låg på att identifiera våldsutsatthet inom vården.

Trots omfattande förbättringsinsatser visade projektet att endast 37 % av patienterna tillfrågades om våldsutsatthet vid projektets slut. 50 % av de tillfrågade hade blivit våldsutsatta de senaste tre månaderna. I intervjuer med personal framkom etiska dilemman och en normalisering av våld, både bland patienter och vårdpersonal, som hinder för att uppmärksamma våld i vårdmötet. Även bristande samverkan och patienters komplexa livssituation identifierades som betydande utmaningar.

Trappa för samordnad individuell plan

Projektet ledde vidare till nya initiativ, bland annat utveckling av samordnad individuell plan (SIP) genom workshops tillsammans med patienter.

– I intervjuerna pratade de flesta av kvinnorna om att hitta en person som de litade på, sa Klara Essemyr.
Vidare efterfrågade kvinnorna en tydlig väg framåt för att få tillgång till en samordnad individuell plan. Det resulterade i utvecklingen av en så kallad "SIP-trappa" – en konkret modell som nu fått stort genomslag även på nationell nivå.

Åsa Kneck lyfte också framtiden för forskningen inom programmet VOXEEED, som består av flera forskningsprojekt med kvinnor som lever i hemlöshet:

– Generellt ligger samskapande forskning i tiden. Samskapad forskning med personer som inte är vana att höras har särskilt väckt intresse. Kvinnors villkor i hemlöshet har börjat uppmärksammas i kunskapsguider och vårdavtal. De dolda, osynliga kvinnorna har redan blivit lite mer synliga. Utmaningar framåt är också hur vi gör samskapad forskning personcentrerad. Det här är människor med väldigt olika förmågor och syften, så det gäller att jobba med det kreativa – hur kan vi hitta sätt för alla att uttrycka sig?

rättighet att flytta till annan kommun

Andra föreläsare under dagen var bland annat Elisabet Mattsson, professor i vårdvetenskap och Anna Klarare, docent vid Connell School of Nursing, Boston College, som belyste rättigheten för våldsutsatta kvinnor att få fortsatt stöd efter att ha flytt till en annan kommun.

– Man ska alltså enligt socialtjänstlagen ha rätt att flytta till en annan kommun och få hjälp i den kommunen i stället för i den kommun man är där det kanske också finns våld och miljöer som man måste komma bort ifrån. De här kvinnorna har ofta sökt för att få stöd och kunna flytta till en annan kommun, sa Anna Klarare som även konstaterade om samma enkätstudie:

– Sedan första januari 2020 gäller barnkonventionen som svensk lag. 24 procent av ansökningarna involverade minderåriga barn och 56 procent av dem avslogs. Trots att det alltså borde ha varit så att 100 procent antogs.