Forskningsanslag till Marie Cederschiöld högskola för projekt med kvinnor i hemlöshet

Nu startar ett nytt forskningsprojekt vid Marie Cederschiöld högskola för att utveckla en modell som ska förbättra patientdelaktighet för kvinnor med samsjuklighet som befinner sig i hemlöshet. Åsa Kneck, lektor och docent i vårdvetenskap vid högskolan, har beviljats ett anslag på närmare 5 miljoner kronor av Forte för att driva projektet. Modellen kommer att tas fram i samverkan med kvinnorna, för att säkerställa att deras röster och behov beaktas i vård- och sociala insatser.

Bakgrunden till forskningsprojektet "Patientdelaktighet utopi eller möjlighet – samskapad modell för och av kvinnor med samsjuklighet i hemlöshet med behov av samordnade välfärdsinsatser” är dels det stora behov av samordnade insatser från välfärdsinstitutioner som kvinnor med samsjuklighet i hemlöshet har, dels den befintliga forskning som visar att dessa kvinnor ofta saknar förutsättningar för patientdelaktighet i samband med insatserna.

– Kvinnor i hemlöshet är en av samhällets mest utsatta grupper. Deras tillgång till grundläggande sociala rättigheter, som hälso- och sjukvård, bostad och social trygghet, möjliggörs genom samverkan inom och mellan välfärdsinstitutioner. Patientdelaktighet är då en förutsättning för att vård- och sociala insatser ska vara anpassade utifrån individuella förutsättningar, behov och önskemål, säger Åsa Kneck som är ansvarig för forskningsprojektet.

Förbättrad patientdelaktighet

På grund av brist på former för organisering har dock dessa kvinnor ofta små möjligheter att kunna påverka insatser som har betydelse för den egna livssituationen. Det nya forskningsprojektet vid Marie Cederschiöld högskola har därför som mål att bidra med unik kunskap om hur kvinnornas patientdelaktighet kan förbättras, samtidigt som målgruppen själv får en möjlighet att påverka utformningen av arbetssätt och vårdprogram.

– Möjlighet till patientdelaktighet är särskilt viktig i grupper vars autonomi, värdighet och integritet är hotad till följd av beroende av andras agerande, stöd och omsorg. Detta innebär särskilda krav på att hälso- och sjukvårdspersonal samt socialtjänstpersonal skapar förutsättningar för att patienten ska kunna vara delaktig. Det finns även en stor risk för symbolisk delaktighet i möten med kvinnor i hemlöshet, då deras rättigheter ofta förbises och de betraktas som passiva offer utan förmåga att medverka, säger Åsa Kneck.

Inom projektet ska en modell utvecklas i samarbete med de utsatta kvinnorna, för att förbättra deras patientdelaktighet i vård- och sociala insatser. Modellen ska bygga på ett personcentrerat förhållningssätt och ta hänsyn till organisatoriska förutsättningar.

– Projektet innefattar en samskapande process där frågeställningar lyfts, data genereras och modellen för patientdelaktighet utvecklas i samarbete med representanter från målgruppen kvinnor med samsjuklighet i hemlöshet. Metoden som används inom projektet kallas BIKVA och är en dialogbaserad utvärderingsmetod som innebär att data samlas in och värderas genom en växelverkan mellan representanterna för målgruppen från Women Advisory Board och personal inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten, säger Åsa Kneck.

Belyser samhällets mest utsatta

Vid Marie Cederschiöld högskola finns sedan tidigare ett etablerat arbete med fokus på kvinnor i hemlöshet och jämlik vård, och det nya forskningsprojektet är en vidareutveckling av det tidigare arbetet. Forskningsprojektet är även ett samarbete över flera institutioner vid högskolan och medsökande forskare är Anders Kassman, Lars Andersson, Johan Vamstad och Anna O’Sullivan. Åsa Kneck ser fram emot att få driva projektet och att bidra till förändring för kvinnor med samsjuklighet i hemlöshet:

– Jag är både stolt, glad och framför allt tacksam över att vi får möjlighet att, tillsammans med kvinnor från målgruppen och vårdenheter, utveckla kunskap om hur vi kan bli bättre på att ge en av samhällets mest utsatta grupper den vård, det stöd och de insatser som de har rätt till. Kvinnor med samsjuklighet i hemlöshet är utsatta, men de har också mycket kraft och erfarenhet, och projektets design möjliggör för dem att bidra till förändring samtidigt som vi tar hänsyn till deras förutsättningar. Som forskande sjuksköterska känns det som en oerhörd förmån att få driva ett forskningsprojekt som både belyser en av samhällets mest utsatta gruppers livsvillkor och bidrar till verksamhetsutveckling inom vården och utforskande av nya och kreativa forskningsmetoder.