Kraftsamla tillsammans mot våld i nära relationer
I en ny rapport från Socialstyrelsen redovisas en granskning av 69 brottsoffer – 26 barn och 43 vuxna – som dödats eller utsatts för ett sådant våld som riskerat att döda dem.
De utredda fallen där barn har dödats eller utsatts för försök till dödligt våld kan delas in i tre kategorier. En grupp barn, både flickor och pojkar, såväl i förskole- som skolålder, hade utsatts för allvarligt våld av en förälder. Fem barn hade dödats och 11 barn hade utsatts för allvarligt våld. Sex gärningspersoner var kvinnor och fyra var män. Nästan alla barn i den här kategorin hade varit aktuella hos socialtjänsten innan det dödliga eller allvarliga våldet. I tre fall fanns uppgifter om en konfliktfylld separation mellan barnens föräldrar. En annan grupp är fem pojkar i tonåren som utsatta för dödligt eller allvarligt våld av en jämnårig. I tre av de fallen hade brottsoffret varit känt hos socialtjänsten på grund av eget beteende eller problem i familjen. Tre yngre barn hade avlidit på grund av oaktsamhet hos en förälder, till exempel genom drunkning.
De vuxna brottsoffren var i de flesta fall en kvinna som utsatts av sin manliga partner eller före detta partner. 27 av brottsoffren hade utsatts för våld av gärningspersonen före det aktuella brottet. I 9 av de 29 fall då en kvinna dödades eller utsattes för försök till dödligt våld av sin manliga partner/tidigare partner begicks brottet efter att kvinnan lämnat mannen eller berättat att hon ville lämna honom. Vissa av dessa brott begicks kort tid efter separationen eller kvinnans besked om att hon ville separera, medan det i andra fall dröjde flera år. I nästan samtliga fall var våldet känt av det privata nätverket, som till exempel vänner, släktingar eller grannar till brottsoffret och/eller gärningspersonen. I drygt hälften av fallen var våldet känt av minst en samhällsaktör, som exempelvis polisen eller socialtjänsten.
Socialstyrelsens granskning är mycket nedslående och bekräftar det vi sett i tidigare forskning. Våld i nära relationer mot såväl vuxna som barn är fortsatt ett omfattande och förödande problem i Sverige och det är ett våld som också har dödliga konsekvenser. Vid sidan om dessa fruktansvärda fall av dödligt våld finns tusentals kvinnor och barn som riskerar att bli de fall vi läser om i nästa granskning.
Inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten finns fortfarande påtagliga brister som handlar om att vi inte identifierar våldsutsatthet, inte ställer frågor och inte motiverar till insatser. Att det barn eller den vuxna som berättar om våldet inte får stöd och hjälp för att kunna skyddas från våldet är oacceptabelt. Här krävs fortsatta satsningar på kompetensutveckling av personal, men vi måste också säkerställa att den personal som arbetar inom exempelvis socialtjänsten har en hanterbar arbetsbelastning så att de kan utföra sitt arbete. Socialstyrelsen pekar i sin granskning på att så inte alltid är fallet. I våra möten med yrkesverksamma socialarbetare möter vi inte sällan en verklighet som handlar om hög arbetsbelastning, bristande stöd från ledning och begränsade resurser för att bevilja insatser. I vår pågående forskning ser vi med oro hur socialtjänsten blir allt striktare i sina bedömningar om till exempel skyddat boende.
Socialstyrelsens granskning riktar också fokus mot förövarna. Utöver att de i huvudsak är män när det handlar om vuxna brottsoffer, så har en hög andel av dessa psykiatriska tillstånd, har gjort suicidförsök och missbruksproblematik. Många av dem har haft kontakt med socialtjänsten, beroendevården eller psykiatrin. Vi behöver säkerställa att det finns kunskap om våld i nära relationer i dessa organisationer och vi behöver bygga ut och stärka den psykiatriska vården, beroendevård och de stödinsatser som ges inom socialtjänsten. Samtidigt måste förstås polisen och rättsväsendet fullfölja sitt ansvar kopplat till lagföring och straff av brottsliga handlingar.
På Marie Cederschiöld högskola har vi sedan 2019 arbetat med ett omfattande och långsiktigt forskningsprogram kring samordnade interventioner i våld i nära relationer, SIVIN. Vi menar att det är helt avgörande att de som på olika sätt och med olika ansvarsområden kopplade till familjer där det förekommer våld, arbetar systematiskt, kunskapsbaserat och tillsammans. Den offentliga sektorn måste samverka med ideella organisationer för att möta de komplexa behov och utmaningar som dessa frågor innebär. Vi tror också att forskning och praktik måste gå hand i hand för att undersöka vad som fungerar och hur vi kan utveckla insatserna. Samtidigt måste politiken bidra med sin del. Det krävs krafttag för att säkerställa att socialtjänsten fungerar och för att ett förebyggande arbete börjar bedrivas i landets kommuner.
Veronica Ekström, docent i socialt arbete, Marie Cederschiöld högskola
Maria Eriksson, professor i socialt arbete, Marie Cederschiöld högskola
Sidinformation
- Senast uppdaterad:
- 8 februari 2024