Är det möjligt eller ens önskvärt att samla hela civilsamhället i kristider?

Kan man använda civilsamhället som en resurs i tider av kris och ytterst krig? Forskarna Magnus Karlsson, Lina Rahm, Johan Hvenmark och Rebecka Andersen problematiserar frågan i en debattartikel i Altinget.

Texten tar sin utgångspunkt i en större studie (CivKris) som för närvarande genomförs vid Centrum för civilsamhällesforskning vid Marie Cederschiöld högskola.

I genomsnitt huserar en svensk kommun 9 000 civilsamhällesorganisationer och där trängs frivilliga försvarsorganisationer med föreningar för djurrättsaktivister, handbollsspelare, amatörskådespelare, frimärkssamlare och bostadsrättsinnehavare, påpekar forskarna. Går det att samla en sådan bukett?

Samtidigt uppmärksammas hur den nationella studie av svenskarnas försvars- och krisinsatsvilja som gjorts inom ramen för CivKris visar på ett utbildningsbehov bland den svenska befolkningen – många vill hjälpa till men vet inte hur. Skillnaden mellan vilja och upplevd beredskap är särskild stor hos kvinnor, vilket gör utbildningssatsningar inom området till en möjlig jämställdhetsfråga.

Se mchs.se/ccf för mer information om forskningsstudien.

Länk till artikeln: https://www.altinget.se/civilsamhalle/artikel/ar-det-mojligt-eller-ens-onskvart-att-samla-hela-civilsamhallet-i-kristider