Civilsamhället: Mötesplats för mångfald eller Lika barn leka bäst?

Från politiskt håll knyts ofta förhoppningar till att det civila samhället ska kunna fungera som en betydelsefull arena för tillitsskapande möten och möjliggöra fruktbara kontakter som kan leda till integration i allmänhet och anställningar i synnerhet. Den empiriska kunskapen om huruvida civilsamhället faktiskt är en arena för kontakter mellan grupper som är olika varandra eller om det främst är en arena för grupper som liknar varandra är dock begränsad, särskilt vad gäller Sverige.

Flertalet tidigare empiriska studier är antingen baserade på nationella slumpmässiga urval av befolkningen, urval begränsade till enstaka kommuner eller utgörs av mer kvalitativa fallstudier av enskilda organisationer eller nätverk (jfr Lindberg & Farkas 2016; Stolle & Rochon 1998). Det finns därför ett behov av att ytterligare studera i vilken utsträckning engagemang i civilsamhället främjar lokalsamhälletillit och därmed också bidrar till att underlätta lösandet av lokala problem.

Med utgångspunkt från detta perspektiv har vi undersökt följande frågor:

  • I vilken utsträckning varierar kontakter mellan individer med olika bakgrund i olika typer av föreningar, organisationer och nätverk?
  • I vilken utsträckning bidrar kontakter inom olika former av föreningar, organisationer och nätverk till lokalsamhälletillit?
  • I vilken utsträckning kan vi se en variation mellan 2009 och 2017 vad gäller sambandet mellan engagemang i civilsamhället och lokalsamhälletillit?

Vår studie, den så kallade Tillitsbarometern som har genomförts i 33 kommuner 2009 samt i 36 kommuner 2017, kan därför bidra med ny kunskap tack vare tillgång till unika surveydata som mäter sambanden mellan olika former av mellanmänsklig tillit, tolerans och kontakter i civilsamhället och som gör det möjligt att kartlägga och förklara skillnader inom Sverige. Fokus ligger på den lokala nivån där våra data möjliggör inte bara jämförelser mellan olika kommuner som skiljer sig åt i avgörande avseenden (arbetslöshet, jämlikhet, mångfald, urbanitet) utan även jämförelser på stadsdelsnivå inom Malmö och Stockholm, kommuner som är präglade av en hög grad av mångfald i befolkningen.

Resultaten pekar på att engagemang inom civilsamhället framförallt samvarierar med lokalsamhälletillit. Det finns visst stöd i data från Tillitsbarometern 2009 och 2017 för ett samband mellan deltagande i civilsamhällesorganisationer (ideella insatser) och framförallt lokalsamhälletillit på kommunnivå. Ju större andel av befolkningen som var engagerade som ideella 2009 desto högre var i genomsnitt lokalsamhälletilliten 2017. Andelen ideellt engagerade och antalet ideella engagemang per person var generellt sett högre i de kommuner som hade färre invånare, lägre andel utrikes födda samt högre genomsnittsålder i befolkningen år 2009. Det är i linje med resultaten från andra studier om ideellt arbete (von Essen m.fl. 2020; Ødegård & Fladmoe 2020). Det är inte möjligt att utifrån dessa data säga att sambandet mellan tidigare engagemang i civilsamhället på kommunnivå och lokalsamhälletillit är kausalt. En tolkning är att sambandet mellan andelen ideellt engagerade i befolkningen lokalsamhälletillit på kommunnivå beror andra bakomliggande faktorer.

En stor andel ideellt engagerade i kommunen år 2009 verkar inte ha bidragit till mer stabilitet i nivåerna av lokalsamhälletillit mellan 2009 och 2017. Snarare har lokalsamhälletilliten sjunkit något mer år 2017 på kommunnivå i de kommuner som år 2009 hade en hög andel av befolkningen som var ideellt engagerade. Resultaten visade även att det fanns ett visst samband på kommunnivå mellan avsaknad av kontakter inom ramen för föreningslivet och lägre grad av tillit till dem med annan religion eller annan nationalitet. Ju större andel de svarande som uppgav att de aldrig hade kontakter med andra grupper inom föreningslivet desto lägre var tilliten till dem med annan religion och annan nationalitet i kommunen.

Sidinformation

Senast uppdaterad:
4 januari 2022